HÄR ÄR JAG

Här nedan kan ni läsa en intervju som gjorts med mig för WhipMedia.

JOBBIGA UNDERBARA UNGAR - EN HANDBOK I FÖRSTÅELSE FÖR ADHD OCH AUTISM

Under en känslomässigt jobbig tid med utredningar som utmynnade i autism- och adhd-diagnoser hos sina barn sökte Alexandra Garle efter mer information. Allt hon hittade var litteratur som var alltför tungrodd för att ta till sig i den här fasen. Där föddes en tanke om att skriva en bok med enkelt språk, korta stycken och som man kan läsa i lite i taget.

Hon började skriva ner fakta och händelser, men det dröjde länge innan det blev en bok av anteckningarna. En avgörande orsak är just det krävande liv som det innebär att vara förälder till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, dit adhd och autismspektrumtillstånd räknas. All tid går åt till att klara vardagen med den förutsägbarhet barnen behöver och att samtidigt ta hand om ständiga möten med skola, sjukvård och andra parter. Föräldern förväntas dessutom arbeta heltid för familjens försörjning. När alla akuta utryckningar, då någonting till exempel gått fel under skoldagen, läggs till finns ingen tid för vila och definitivt ingen bokskrivartid.

Tillvaron gick inte ihop

Flera år gick. Äktenskapet sprack och Alexandra Garle blev ensamstående mamma till två barn med npf-diagnoser, varannan vecka. Men även under veckorna barnen bor hos sin pappa krävs insatser.

- Man är ju mamma och involverad även under pappaveckan.

Hon blev utmattad och sjukskriven, en oerhört ansträngande tid.

- Jag vet inte hur jag har överlevt, hur jag löste allt. Ekvationen går inte ihop, jag har varit utmattad till och från i tio år.

Viljan att skriva en bok fanns ändå kvar.

- Jag var mamma och lärare på gymnasiet. Jag såg att behovet fanns även i skolan och att det ofta brast just i förståelsen mellan hemmet och skola.

Det kan handla om åthutningar från skolan: "Varför kommer ni alltid för sent? Gå upp en timme tidigare så ska ni se att ni också kan passa tiden." Att i stället utgå från att familjen rimligtvis har koll på klockan men att det är så här barnet fungerar, skulle skapa en bättre relation. Alexandra Garle efterlyser ett teamtänk kring barnet, att undvika ett vi och dem-tänk.

- Tro gott om folk. Förutsätt att föräldrarna gör så gott de kan och att skolan gör så gott den kan. Då kan man komma med tips - så här gjorde vi i går, det fungerade bra - utan att det upplevs som pekpinnar.

En utmaning att vara lärare

Hon har förståelse för skolans situation. Som yrkeslärare på gymnasiet har hon i varje klass haft flera ungdomar med npf-diagnos eller med liknande svårigheter.

- Det är skitsvårt att vara lärare. Att tillgodose allas behov så att de får med sig kunskaper är en utmaning.

Samtidigt pekar hon på hur skolan har förändrats och blivit otydligare. Förr, när Alexandra Garle själv gick i skolan, var den mer strukturerad. Nu ska eleverna vara med och bestämma mer, barnen har kanske inte bestämda platser och sitter tillsammans runt större bord. Skolböckerna ska hämtas från lådor någon annanstans i klassrummet varje gång det är dags för ett nytt ämne. Dagarna fylls av situationer med olika valmöjligheter och ett ständigt sorl, hopplöst svårt för många.

- Alla gillar förutsägbarhet och tydlighet. De här barnen kräver det, annars blir det kaos. En elev som bråkar på lektionen eller kastar papper säger egentligen "se mig, jag klarar inte detta". Att då fånga upp denna elev är viktigt.

Tydlighet är bra för alla

Mycket av det som är bra för barn med npf-diagnoser är sådant som även andra uppskattar, som ett tydligt schema för dagen, att inte byta platser eller grupper i klassen utan förvarning och ett tyst klassrum.

- Kollektiva åtgärder som att erbjuda alla i klassen till exempel hörselkåpor gör att ingen heller behöver känna sig utpekad.

Alexandra Garles barn har två engagerade föräldrar som kämpat hårt för sina barn. Som ofta fått lämna sina arbeten på studs för att leta efter barn som rymt från skolan när något gått fel, eller hantera andra situationer som uppstått akut. Den ständiga beredskapen och planeringen tär.

- Vi har fått slåss för allt, fått tjata oss till den hjälp barnen behöver.

Det blev en bok till slut, mycket tack vare Alexandras nya sambo som uppmanade henne att satsa. Att hon också sa upp sig från lärarjobbet för att starta eget företag och i större utsträckning kunna planera sin tid själv har gjort stor skillnad.

- Nu kan jag planera in vila och återhämtning mer än tidigare, men som trebarnsmamma med barn med stort behov av hjälp är det fortfarande svårt att få till.

Våren 2021 kom boken med den möjligen provocerande titeln Jobbiga underbara ungar ut. Boken vill ge en förståelse till hur barnen fungerar i olika situationer och ge enkla förslag på hur de praktiska lösningarna kan se ut. Hur man förbereder barnen för tandläkarbesök, läxläsning eller andra vardagliga händelser. Utöver föräldrar, anhöriga och skolpersonal har även andra som kommer i kontakt med barn med npf-diagnoser glädje av boken.

- Jag har fått väldigt fin respons på boken. Det här har varit en dröm, inte att bli författare, men att få ge ut boken som jag tänkt på så länge. Jag hoppas att den kan hjälpa många.

Nu vill hon dela med sig ännu mer av sin kunskap som förälder och lärare genom föreläsningar, kurser och kanske fler böcker via sitt företag Annorlunda avtryck. Intresset för hur vi människor fungerar finns kvar och tankar på en ny bok håller på att mogna.

Köp boken här!